Naturälskare?

Jag föreslog till maken att vi under helgen ska gå och plocka svamp. Alla andra tjatar ju om hur mycket svamp det finns i skogen. Jag äter inte svamp, men tänkte att det vore ändå kul grej att göra. Förra året var vi iväg och sonen tyckte det var skoj, hittade inte så mycket svamp (jag tyckte alla svampar var ätbara, maken tyckte alla var giftiga) men vi hittade massa annat roligt. Bla. Rådjurs- kranie.. Det gick ju inte att äta förstås, men sonen tyckte det var spännande. Han frågade : är rådjuret död? Jag kunde glänsa med min naturkunskap och bekräfta att rådjuret med största sannoglikhet är avliden. Men i alla fall. Detta konversation följde frågan om vi skulle och plocka svamp: maken: ja, det finns mycket svamp men också mycket fästingar har jag hört. Jag: usch, nej, det går inte, vi är inte vaccinerade! Vill inte ha TBE, jag som inte ens äter svamp. En stund tystnad. Jag: men vi kan åka till öppen hand, där utanför sålde dom kantareller! Så vi stadsmänniskor tycker att naturen är så farligt nyförtiden att våran naturutflykt går till förort där vi köper svampen från nån annan som har offrat sig (alt. Vaccinerad sig) mot dessa hemska farliga monster som finns i våra skogar. Ack så mycket bättre det var när man var barn och lyckligt ovetande av alla faror som finns i naturen.