tankar på morgonen

Morgontrött och mycket på huvudet = dålig kombo. 20 minuters bilresa till jobbet resulterade följande tankar: Fick inte ihop det att maken är 37 och det skiljer 6 år mellan oss. Hur kan det vara så när jag är 30? Det blir ju 7 år. Notis till en själv: du är 31 år gammal.
När jag väl funderade på detta otrolig svåra ekvation, hade jag inte en aning om jag hade kört förbi avfarten jag skulle av eller inte. kl 06.45 ser E4 väldig lik överallt. Så dagens spännig vad om jag skulle hamna i Stockholm eller inte.

tradition eller egen fantasi?

En liten kulturell dilemma vi har framför oss. Pratade med sonen om Lucia och frågade om han vill vara tomte eller pepparkaka. Då flikar maken in: " eller spindelmannen!?!" Sonens ögon börjar tindra av glädje, jaa! Det vill jag vara!!! Och såklart blev sonen jätteledsen när vi försökte övertyga att vi bara skojade. (hmm.. ungen verkar inte förstå ironi)
Efteråt tänkte jag.. spindelmannen kanske hör till Lucia lika mycket som pepparkakor och tomtenissar. Det är väl ingen logik i det heller. Helgon och pepparkakor? Var pepparkakor Lucias sista måltid? Tomtar då? Hur kommer dom in i bilden? Någon svensk, förklara.
Så ska jag nu ge efter min sons högsta önskan och låta honom använda sin fantasi och upplevelse, eller ska jag envisa hålla fast vid en tradition? Jag menar, samtidigt vill man inte begränsa han och hur han vill uttrycka sig, men samtidigt finns det kulturella och sociala normer som han kanske också borde lära sig. Jag kan inte gå till jobbet klädd som en teletubbie, fast jag ibland känner för det. Och man kanske inte kan gå till Lucia som spindelmannen heller?