hur tänker folk egentligen?

Ibland undrar man hur i hela världen folk resonerar. Föreslog på jobbet att vi skulle delta aftonbladets kampanj "ge bort en timme" (ja, ni vet, man ska skänka bort en timmes lön till Haiti-hjälpen) och trodde aldrig att den skulle ha fått den mottaganden den fick. Jag blev totalt nedröstat. INGEN ville vara med. INGEN kunde tänka sig att ge EN timlön till dom behövande. Och nu snackar vi vårdlöner, så vi pratar om under 100kr. INGEN kunde tänka sig ens ge mindre, inte ett öre. Det är så sorligt och jag blev så arg så jag nästan började gråta.
Motivering som " jag behöver mina pengar själv" eller "jag gav 100kr när det var tsunami i Thailand" Ja, men DÅ SÅ, DÅ behöver du självklart inte vara med, dumma jag..
"pengarna går ändå inte fram..." nehej, kanske inte då, men med den motiveringen kan man väl sluta med det mesta, hur vet man att skattepengarna går till dom som behöver det, hur vet man att A-kassa eller fackavgiften går till rätt ställe och inte till "direktörlönerna" ?
Älskar mina arbetskompisar , men jösses så ledsen och besviken jag blev. Tänker människor verkligen så nuförtiden? 100 000 döda andra sidan av jordkloten och hundratusentals skadade, och man kan inte tänka sig att göra nånting. Är det någon typ av självförsvar, att om man blundar för allt ond i världen så händer inte det på riktigt. Jag kan bara inte förstå hur mycket jag än försöker. Även om man misstänker att pengarna inte når fram, så skulle man sakna sin hundralapp så fruktansvärt mycket att man förlorar sin nattsömn.?Blir man så bitter? Kan man inte bara ge en slant och HOPPAS att hjälpen når fram? Det räcker för mig i alla fall. Jag vill aldrig bli så bitter och så misstänksam att man slutar hjälpa medmänniskor på grund av det. Då är jag hellre naiv och 100kr fattigare.

dagens citat

Sonen som ser väldigt många tågvagnar på en gång:

- " så många tåg, det är inte KLOKT!!!"

kom på en sak..

Ju, tänkte på en sak här när jag läste tidningar och läste om alla batningsknep och hur man ska gå ner i vikt. Jag har under mitt livstid "bantat" bort en hel människa (banta står i citattecken för att jag har aldrig bantat, utan bara slutat äta fel och börjat röra mig) när jag var 20 år vägde jag 90+ kg och gick ner till 60 kg (det är alltså runt 30kg) sedan 7 år senare blev jag gravid och gick upp 25kg och dom har jag också blivit av med. Så det är 55kg som har försvunnit! 55kg!! Det är som en liten människa!! Jätteäckligt nu när jag tänker på det..
Tränade också lite inför högskoleprovet och blev mycket tveksam över att orden "sisu" var med i ord-delen. För dom som inte vet är det finska. Och varför ska man kunna finska ord i högskoleprovet för svenska universitet och högskolor? Måste man kunna finska där? Tur för mig i så fall. Ordet espandrillos var också med, inte så svenskt det heller. Men orddelen var lättare vad jag trodde, fick mer än hälften rätt, och det är väl rätt bra för en invandrare som jag? Mattedelen kan bli knepig dock. Jag är rätt bra på matte, men har noll koll på mattetermer på svenska, så nu måste jag sätta igång att plugga in dom först. Svårt att räkna nåt om man inte vet vad det betyder. Så plugga plugga plugga som gäller.
Min kamera i mobilen har också gått sönder. Super. Mobiljälvel är 1,5 år gammal och beter sig som en 10 årig sådan. Så just nu har jag en retro kamera i mobilen.: jag sätter på kameran, skärmen blir helt svart. Jag kan dock ta bilder, men ser inte vad jag tar bilder på. Jag stänger linsluckan och väntar ca 5min, då kommer allt fram på skärmen igen och då kan jag gå in till media och titta på bilden jag nyss tagit (jämför med dåtidens framkallning) Underbart!!
och den här inlägget skrev jag i mobilen , men den ville förstås inte skicka in det, så fick skriva om det på datorn, hurraa! ska till Telia butik imorgon, telefonen har ju garanti, men låt mig gissa att jag har gjort nånting på den själv som inte omfattas av garantin. Den ska vara vatten- och stöttålig så då måste jag verkligen misshandlat det hårt.