Ibland undrar man hur i hela världen folk resonerar. Föreslog på jobbet att vi skulle delta aftonbladets kampanj "ge bort en timme" (ja, ni vet, man ska skänka bort en timmes lön till Haiti-hjälpen) och trodde aldrig att den skulle ha fått den mottaganden den fick. Jag blev totalt nedröstat. INGEN ville vara med. INGEN kunde tänka sig att ge EN timlön till dom behövande. Och nu snackar vi vårdlöner, så vi pratar om under 100kr. INGEN kunde tänka sig ens ge mindre, inte ett öre. Det är så sorligt och jag blev så arg så jag nästan började gråta.
Motivering som " jag behöver mina pengar själv" eller "jag gav 100kr när det var tsunami i Thailand" Ja, men DÅ SÅ, DÅ behöver du självklart inte vara med, dumma jag..
"pengarna går ändå inte fram..." nehej, kanske inte då, men med den motiveringen kan man väl sluta med det mesta, hur vet man att skattepengarna går till dom som behöver det, hur vet man att A-kassa eller fackavgiften går till rätt ställe och inte till "direktörlönerna" ?
Älskar mina arbetskompisar , men jösses så ledsen och besviken jag blev. Tänker människor verkligen så nuförtiden? 100 000 döda andra sidan av jordkloten och hundratusentals skadade, och man kan inte tänka sig att göra nånting. Är det någon typ av självförsvar, att om man blundar för allt ond i världen så händer inte det på riktigt. Jag kan bara inte förstå hur mycket jag än försöker. Även om man misstänker att pengarna inte når fram, så skulle man sakna sin hundralapp så fruktansvärt mycket att man förlorar sin nattsömn.?Blir man så bitter? Kan man inte bara ge en slant och HOPPAS att hjälpen når fram? Det räcker för mig i alla fall. Jag vill aldrig bli så bitter och så misstänksam att man slutar hjälpa medmänniskor på grund av det. Då är jag hellre naiv och 100kr fattigare.
Tycker det var bra av dig att föreslå, trist att du fick ett sånt mottagande. Vi såg lite på galan igår men var tvungna att byta efter ca två minuter för vi grät så mycket - är väl också att sticka huvudet i sanden i och för sig, lätt att byta kanal här och slippa se det otäcka. Får skylla på att barnen faktiskt var vakna just då, och försvara oss med att vi faktiskt skänkte pengar :)
SvaraRaderaja, men det är väl bara bra att man har medkänsla att gör ngt! jag kan inte heller titta sånt. Igår tittade jag på dokumentär från Neontalavdelning i Lund och grät floder när det var babysar som dog och dom filmade ju allt.. ändå tittar man.. Men om du skulle byta kanal och INTE göra något, det är en helt annan sak. Kram//S
SvaraRadera