R.I.P

Kära spring cykel. Idag var det en sån dag när man borde stannat i sängen. Skulle åka iväg till mamma och sonen skulle ha med sig sin cykel. Packar in sonen i bilen, förbereder dvd spelaren (filmen cars,för 165e gången) sonen tjatar om vatten som bara en 3 åring kan : 'mamma,jag till ha vatten,jag vill ha vatten, jag vill ha vatten!' ger sonen vatten och hoppar in i bilen och inser efter ljudet 'crasch' att jag glömde ställa in cykel i bilen och har helt enkelt kört över den. Bra. Jättejävlasuperbra. Det är bara köpa en ny. Sonen är en evig optimist: 'det kanske går än då!' när framhjulet ser ut som en siffra åtta. Kommer fram till mamma och vi ska ta en promenad (har varit på mammas nya ställe 5ggr, har regnat varenda gång,så även idag.) Då ringer lillasyster från lägenheten att hon har ramlat och skurit upp handleden mot en plåtkant. Vilken tur att det var ovansidan av handen,annars skulle det nog gått illa till. Men det såg inte så bra ut det där heller,så iväg till akuten bara. Jag och sonen stannar hemma och är hundvakt. Gå ut i ösregnet med grand danois och en 3 åring. Inte piece of cake. Vi åker hem på kvällen och då väntar dom fortvarande kirurgen som ska sy ihop handen. Tur att det fanns en duktig sköterska som hade knytit fast handen så den inte trillade av. Nej men visst,hellre betalar vi 140 miljoner kronor till viccans bröllop än till extra jour kirurg till mälarsjukhuset. Till exempel.