jämställdhet

Var idag på jämställdhetsutbildning, det är nästan lite skrattretande när jag enbart jobbar med kvinnor och 98% inom vården består av kvinnor. Men det var lite intressant i alla fall. Jag tänkte mycket på hur man är gentemot sonen. Om man behandlar honom annorlunda än tjejer. men jag kunde väl erkänna att vi måste vara rätt jämställda i våran familj. Sonen får välja sina intressen själv, han älskar rosa och får gärna ha det på sig om han vill, vi tycker inte att han ska vara tuff bara för att han är kille och så vidare. Och jag försöker faktiskt tänka på när jag säger saker att man inte säger "kolla, där är det en kille som kör traktor/motorcykel/racerbil" utan det kan också vara en tjej.

Men sen drillar man dit själv ibland också: Flög till Finland i vintras och ni vet precis innan man ska landa, brukar kaptenen prata lite om temepratur och flygtid mm. och när jag hörde det tänkte jag: vad konstigt, det är ju flygvärdinnan som pratar, borde det inte vara kaptenen? Innan poletten ramlade ner: DET FINNS KVINNLIGA FLYGKAPTENER!

För övrigt är inte jag nån brinnande feminist , utan tycker att alla ska göra det dom är bra på och det dom trivs med. Våra barn ska inte växa upp som androgyner utan flick/pojkkläder men med "barnkläder" . Men visst stör det ibland att när män tjänar 100kr, tjänar kvinnan 83kr.(men ofta vill inte kvinnan satsa på karriären så mycket som krävs för högre lön) Men kan också störa mig på att manliga sjuksköterskor heter just sjuksköterskor eller att man fortvarande utgår att mamman i vårdnadstvister alltid är den bättre föräldrer. Män: jag är på eran sida!!