utopi

Jag tycker synd om stackars gymnasieungdomar som läser handelsprogrammet. I alla fall boken som jag har. Boken har en liten gullig side-story om en 19-årig Adam. Adam har luffat runt i grekiska övärlden och är tillbaka i Sverige. Han har gått ut gymnasiet i våras. Han blir lite sugen på jobb och ringer till ett företag som SÅKLART behöver folk och han får komma till intervju. Helt utan arbetsliverfarenhet får han jobbet som försäljare på företaget (tillvidareanställning såklart) och så här rullar det på för den lyckosamma Adam. Efter 3 månader på företaget blir han intagen i en projektgrupp och några månader senare får han chefsviakariat. Så bra jobbat, Adam. 19 år och chefsjobb med gymnasialutbildning. Inte illa.
Det hela slutat med att Adam till slut (efter si så där 1 år) är chef i Italien (pga språkkunskaper, men han luffade ju i Grekland för tursan!) över en nystartad försäljningsavdelning.

Så om ungdomar kommer ur gymnasiet och har den här bilden i huvudet, att dom ska direkt ut till arbetslivet, ringa till ETT företag, få jobb och bli chefer inom ett år.. stackars dom.

Varför i hela världen målar man upp utopier i deras huvudet, när ungdomsarbetslösheten är hur hög som helst och inte ens akademiker får jobb. Vore bättre berätta om Adam när han kommer tillbaka efter luffar-resan och får anmäla sig till arbetsfömedlingen och gå på motivationskursen, söka 1000 jobb, komma till ett intervju som inte har alls med hans yrke att göra. Får timvikariat på ICA för 89kr/timme och kassa arbetstider. Kommer inte in i högskolan. Få ta sms lån för att klara av hyran och hamnar hos inkasso, får flytta hem till mamma och pappa igen, dom har gjort om hans rum till gym och Adam får sova bland bänkpress och crosstrainer och hoppas att ICA ringer. Välkommen till verkligheten Adam.

Så här blir det när man äter för mycket kinamat. Eller i alla fall om man äter kinamat som dom har lyckats få in nötter. Och om man inte tål nötter. En kväll på akuten och en väldigt härlig medicinfylla senare får man gå runt med adrenalinpenna i handväskan. Kinamat får nog vänta ett tag innan jag törs ge mig på det igen. Och jag ser inte ut som en gris längre. (inte mer än vanligt alltså)

kontrollerad narkotikaanvändning?

Läser i min Personaladministration- lärobok att "med missbruk menar man när människan har tappat kontrollen över användningen av alkohol, narkotika eller lugnande medel"

Vill min lärobok alltså medge att det går att använda narkotika under kontrollerade former? Att man inte är missbrukare så länge man kan kontrollera sin använande? Det var väldigt nytt och intressant synvinkel på saken. Så jag kan använda heroin på hobbybasis så länge jag bara har kontroll? och bara för att jag skjuter heroin i helgerna ger det ingen sakligt grund för uppsägning från jobbet.Eller visserligen även om jag skulle skjuta heroin på arbetstiden kan dom inte säga upp mig innan dom har erbjudit mig rehabilitering (och bevisat att jag inte har kontroll över min narkotika-användandet) Ah, sverige är ett underbart land att leva i ibland.

gammalt och nytt gammalt

torkar rent mina köksstolar och bord. blir irriterad att färgen flagnar redan efter 3 år. Nu skulle nån själ säga att "det är väl trevligt när det är lite sliten, shappy chic!" Nej. Det gör det inte. jag har aldrig förstått mig på att man kan vara förjust i saker som är slitna. Nytt ska se nytt ut. Och gammalt ska också helst se nytt ut.

Det mest obegripliga är när man tar nya saker och gör att dom ser gamla ut. Vilken slöseri (när världen är fullt med redan gamla och slitna saker) Men detta gäller bara vissa saker (logisk?) , som möbler eller kläder. Det är ingen som gör så med sin bil. Köper en ny Lexus och gör lite repor och lackskador och bucklor. Lägger på lite konstrost. Så den skulle se så där härligt använt ut. Nehej? varför inte?

Smått o gott

Aaah.. mina blogguppdateringar verkar gå lite i perioder. Detta kan bero på att jag får för mig att hitta på massa projekt, och när jag håller på med dom , har jag inte tid övers att skriva, eller för den delen nåt att skriva om. All tid går ju åt "projektet". Eftersom projekt superbabe är avslutat (eller den är väl pågående, men har nått mitt målvikt, nu gäller det bara fortsätta träna) , så hittade jag på ett nytt projekt: Plugga. Bara några kurser, så jag har även teoribiten inom administration. Så nu gäller det att få ihop: heltidsjobb, hemmafix, träning och plugg. Och visst, kanske lite socialt liv ska man också ha. Kan bara tacka mina underbara gener att jag lätt för att lära mig, så behöver inte begrava mig i böcker alla kvällar.. men likföbannat ska det skrivas uppsatser hit och dit. Tackar även snälla mor och farföräldrar som ställer upp som barnvakter, så kan jag passa på och plugga på mina lediga dagar.

Projekt superbabe har bromsas på hösten av högre makter (eller nedre, välj själv) . Först halkade jag på en svettfläck på träningen (precis lika äckligt som det låter) , sen ramlade jag på jobbet och slet av en sena på fingret + mindre fraktur på handen, vilken reslulterade snedbelastning i nacken och en nackspärr.
Så träning har varit rätt sporadiskt, släpade mig på yoga. Och släpade mig fort därifrån. 1 timme på väntan att det hela ska sätta igång. Vilket det aldrig gjorde. Beundrar dom som klarar av yoga. Jag funderade så att jag hade bara 100 nya saker i huvudet när jag gick därifrån. Jag lever efter mottot att bäst att vara så upptagen att man inte hinner tänka. Fick för mig att jag har ASL bara för att jag har gått runt och ramlat..men måste nog erkänna att det var nog trötthet, eftersom mitt ASL nu verkar ha blivit botat efter en veckas ledighet.

Så en veckas semester på Malta kom behövligt. Jag levde enligt pensionärsmodellen, la mig varje kväll kl 20 och sen sov jag 12-13 timmar per natt. kl 09 blev man väckt av maken som tyckte att vore på sin plats med lite frukost. Sonen sov lika sött som jag. Underbart. Annars gick veckan precis som det skulle, solsken, bad, strandliv, ligga i solstolen och läsa (" du bara läser och läser, vad läser du i egentligen???" ) . Lite gott vin ( 1,60€/glas!!) slank ner på kvällarna också. Helt underbart var besök till PopEye village a.k.a Karl Alfred-byn (där dom filmade detta fantastiska filmen med Robin Williams) och det var en salig blandning av saker.. bla en tomteverkstad ( tomtar och karl-alfred, förklara, nån?) där jag lyckades få sönder varenda motoriserade tomte när jag tog kort. I slutet på turen hittade jag en lapp att man inte ska fotografera för att saker slutar fungera då. Litet tips kanske.. sätt lappen i början av turen. vinprovning ingick också. Gillar Maltesisisk vinprovning, ingen spotta i koppar dör inte. Det vara bara hämta så många glas man ville. Ananasvin var rätt.. speciellt, kan vi väl sammanfatta det. Det finns nog en anledning att man gör vin av druvor.
Sonen blev inte kidnappat och druknade inte på den här resan heller. Mina 2 största fasor som nästan få mig att kräkas av rädsla. Han håller på att minimera risken till det sist inträffade , han lärde sig nämligen att simma! Först under vatten och sen övan. (eller undervattensimning kallas visst att dyka). Kidnappningen vet jag inte vad vi ska göra åt. Färga hans hår svart och ge bruna linser så han inte är så aktrativ på smuggelbarnmarknaden? Lära honom karate? Ge mamman prozac?
Men Malta är fortvarande så bra, efter 3 årliga besök. Enkla , vämliga människor, lugn tempo ( i Buggiba där vi bodde, Valetta är nog annan sak) , fina stränder, helt ok mat (vilket är bra, man äter inte upp sig 20 kilo på en vecka.. om det vore jättegod mat menar jag.. då skulle man äta mer) och allmänt   hur bra som helst! Dit siktar vi nog nästa år också!
Ang. maten.. när vi kom hem så var hela familjen supersugen på fil/youghurt och flingor och mackor. En vecka med pasta, pizza, pommes, burgare och smörgåsar med majonäs var svensk frukostmat det bästa som finns.

Nu ska man se framemot hösten.. typ.. Så började shoppa lite höstkläder, planerar ett besök till IKEA, börjar planera badrumsrenovering, tapitsera i hallen, ny soffa kanske.. och hoppningsvis lite nytt på jobbfronten kanske? Det är väl inte för mycket begärt..