Måste börja med att undra varför 500 japaner har läst min blogg? Studier i svenska? Sorry to say, I'm imigrant myself and my spelling is really bad, my dear japanese fans.
Men sen till saken.. En het sommardag, lunchdags, ger mig ut till centrala Norrköping. Och vilken missbrukarsafari jag fick uppleva. Redan andra sidan gatan bråkar några mindre nyktra om Bosses hund hette Bingo eller Bongo. Nästa kvartersparken är varenda bänk upptagen av nån typ av dreglande varelse. Bankomatkön.. Börjar känna att jag har hamnat i en zombiefilm. Ännu flera varelser med alldeles för stora pupiller och okordinerad rörelsemönster (och obligatorisk hund i koppel, varför har så många pundare kamphund? ). Följer med skräckblandat förtjusning monologerna som pågår vid dom 3 bankomaterna. Det är inte alldeles enkelt först hitta plånboken,sedan kortet i plånboken, träffa lilla hålet att stoppa kortet i, förstå att man är vid en bankomat och inte vid en mikro, komma ihåg koden, kunna knappa in koden ... Ett antal svordomar och tårar fälldes. 1 av 3 lyckades faktiskt få ut pengar. Kände för att applodera men lät bli. Kände att jag behövde inte skydda min kod , i deras ögon rörde sig mina fingrar så snabbt att dom hann nog inte ans märka att jag tog ut några pengar överhuvudtaget.
När det är en het sommardag i juli och alla människor med förstånd lämnar staden så kvar blir dessa stackarna. Och jag.
Fortsatte min pundarsafari ett tag till och blev samtidigt förskräckt hur många unga tjejer och killar det finns som är helt borta. Människor i min ålder. Sorligt.
Men sen till saken.. En het sommardag, lunchdags, ger mig ut till centrala Norrköping. Och vilken missbrukarsafari jag fick uppleva. Redan andra sidan gatan bråkar några mindre nyktra om Bosses hund hette Bingo eller Bongo. Nästa kvartersparken är varenda bänk upptagen av nån typ av dreglande varelse. Bankomatkön.. Börjar känna att jag har hamnat i en zombiefilm. Ännu flera varelser med alldeles för stora pupiller och okordinerad rörelsemönster (och obligatorisk hund i koppel, varför har så många pundare kamphund? ). Följer med skräckblandat förtjusning monologerna som pågår vid dom 3 bankomaterna. Det är inte alldeles enkelt först hitta plånboken,sedan kortet i plånboken, träffa lilla hålet att stoppa kortet i, förstå att man är vid en bankomat och inte vid en mikro, komma ihåg koden, kunna knappa in koden ... Ett antal svordomar och tårar fälldes. 1 av 3 lyckades faktiskt få ut pengar. Kände för att applodera men lät bli. Kände att jag behövde inte skydda min kod , i deras ögon rörde sig mina fingrar så snabbt att dom hann nog inte ans märka att jag tog ut några pengar överhuvudtaget.
När det är en het sommardag i juli och alla människor med förstånd lämnar staden så kvar blir dessa stackarna. Och jag.
Fortsatte min pundarsafari ett tag till och blev samtidigt förskräckt hur många unga tjejer och killar det finns som är helt borta. Människor i min ålder. Sorligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar