Ny år, nya löften

Efter jag haft en välförtjänt julledigt från träning vad det dags att ta sig tillbaka till gymmet. Några saker var roliga, några mindre roliga. Jag vill att det ska vara februari så alla nyårslöfte människor försvinner och man slipper slåss om plats. Det är nästan magisk hur många som dyker upp efter nyår i sina fina nya träningskläder och världens motivation. Det var jag 1 år sen. Men jag blev kvar, och några andra med mig. Men 90% är borta i februari kan jag lova och man får tillbaka sitt gym. Andra mindre rolig sak är att styrkan försvinner pinsamt fort. I alla fall i överkroppen. 1månad borta och fick dra av 10kg på vikterna. Det var så dåligt så det var nästan skrattretande! Men en rolig sak var endorfinkicken jag fick. Det får man inte efter ett tag, men när man börjar träna så får jag det alltid. Sån skön känsla när man får värsta lyckorus och känner sig stor och stark (jag, 162cm, 60kg, jättestor) . Detta rus gör att man längtar redan tillbaka fast armarna är spagetti och jag kommer att ha sjukt ont imorgon. Because you're worth it!

Brist på empati?

Läser godnattsaga med sonen. Läser om Valdemar som deltar i skridskoåkartävling. Några medtävlande vargar bestämmer att fuska och hamnar i isvak. Valdemar hittar dom i isvak. Frågan lyder: Vad skulle du göra, hämta hjälp eller fortsätta och vinna tävlingen.
Sonen: Vinna tävlingen. Jag: Men man kan väl inte lämna dom i isvak heller? Sonen: dom fuskade så dom får skylla sig själva!

Okej, barnens empatiförmåga och moral är nog inte RIKTIGT utvecklat när man är 4,5.. Eller sen har vi ett problem..

Dagens onödig tanke kl 07.55 längs Norrköpings-ån där några änder simmar. Jag tänkte vilken fruktansvärt liv dom har. Undrar om dom fattar det själva. Enda meningen med livet är att äta och fortplanta sig då och då. Dom leker inte, dom skojar inte , dom bara ÄR. (eller vad vet jag, men jag tror inte dom skojar) och då kom jag på att uppskatta att vara en människa med alla känslor, alla saker man kan göra , allt! Men sen kom jag på tänka att det vore skönt att vara en and ibland. När enda meningen med livet är att äta och fortplanta sig då och då.

Test

Telefon varit på palliativt vård o nu är den tillbaka. Måste bara pröva om inställningar via mobil fungerar. Troligtvis inte. Suprise me nokia!

tankar på morgonen

Morgontrött och mycket på huvudet = dålig kombo. 20 minuters bilresa till jobbet resulterade följande tankar: Fick inte ihop det att maken är 37 och det skiljer 6 år mellan oss. Hur kan det vara så när jag är 30? Det blir ju 7 år. Notis till en själv: du är 31 år gammal.
När jag väl funderade på detta otrolig svåra ekvation, hade jag inte en aning om jag hade kört förbi avfarten jag skulle av eller inte. kl 06.45 ser E4 väldig lik överallt. Så dagens spännig vad om jag skulle hamna i Stockholm eller inte.

tradition eller egen fantasi?

En liten kulturell dilemma vi har framför oss. Pratade med sonen om Lucia och frågade om han vill vara tomte eller pepparkaka. Då flikar maken in: " eller spindelmannen!?!" Sonens ögon börjar tindra av glädje, jaa! Det vill jag vara!!! Och såklart blev sonen jätteledsen när vi försökte övertyga att vi bara skojade. (hmm.. ungen verkar inte förstå ironi)
Efteråt tänkte jag.. spindelmannen kanske hör till Lucia lika mycket som pepparkakor och tomtenissar. Det är väl ingen logik i det heller. Helgon och pepparkakor? Var pepparkakor Lucias sista måltid? Tomtar då? Hur kommer dom in i bilden? Någon svensk, förklara.
Så ska jag nu ge efter min sons högsta önskan och låta honom använda sin fantasi och upplevelse, eller ska jag envisa hålla fast vid en tradition? Jag menar, samtidigt vill man inte begränsa han och hur han vill uttrycka sig, men samtidigt finns det kulturella och sociala normer som han kanske också borde lära sig. Jag kan inte gå till jobbet klädd som en teletubbie, fast jag ibland känner för det. Och man kanske inte kan gå till Lucia som spindelmannen heller?

utopi

Jag tycker synd om stackars gymnasieungdomar som läser handelsprogrammet. I alla fall boken som jag har. Boken har en liten gullig side-story om en 19-årig Adam. Adam har luffat runt i grekiska övärlden och är tillbaka i Sverige. Han har gått ut gymnasiet i våras. Han blir lite sugen på jobb och ringer till ett företag som SÅKLART behöver folk och han får komma till intervju. Helt utan arbetsliverfarenhet får han jobbet som försäljare på företaget (tillvidareanställning såklart) och så här rullar det på för den lyckosamma Adam. Efter 3 månader på företaget blir han intagen i en projektgrupp och några månader senare får han chefsviakariat. Så bra jobbat, Adam. 19 år och chefsjobb med gymnasialutbildning. Inte illa.
Det hela slutat med att Adam till slut (efter si så där 1 år) är chef i Italien (pga språkkunskaper, men han luffade ju i Grekland för tursan!) över en nystartad försäljningsavdelning.

Så om ungdomar kommer ur gymnasiet och har den här bilden i huvudet, att dom ska direkt ut till arbetslivet, ringa till ETT företag, få jobb och bli chefer inom ett år.. stackars dom.

Varför i hela världen målar man upp utopier i deras huvudet, när ungdomsarbetslösheten är hur hög som helst och inte ens akademiker får jobb. Vore bättre berätta om Adam när han kommer tillbaka efter luffar-resan och får anmäla sig till arbetsfömedlingen och gå på motivationskursen, söka 1000 jobb, komma till ett intervju som inte har alls med hans yrke att göra. Får timvikariat på ICA för 89kr/timme och kassa arbetstider. Kommer inte in i högskolan. Få ta sms lån för att klara av hyran och hamnar hos inkasso, får flytta hem till mamma och pappa igen, dom har gjort om hans rum till gym och Adam får sova bland bänkpress och crosstrainer och hoppas att ICA ringer. Välkommen till verkligheten Adam.

Så här blir det när man äter för mycket kinamat. Eller i alla fall om man äter kinamat som dom har lyckats få in nötter. Och om man inte tål nötter. En kväll på akuten och en väldigt härlig medicinfylla senare får man gå runt med adrenalinpenna i handväskan. Kinamat får nog vänta ett tag innan jag törs ge mig på det igen. Och jag ser inte ut som en gris längre. (inte mer än vanligt alltså)