Fjällen, sjukstuga och försvunnen mobil

Enda gången Lucas ville ligga/sitta i pulkan, fick dra honom runt och han låg som en lik.

Det fina utsikten som väntade oss när vi vaknade på morgonen. Dagen innan var det sån dimma när vi kom, så vi såg inte hur fint det var!

Pulka-åkar dags!

Hemkommen från Klacken med alla kroppsdelar på platser där dom ska vara!

Dagen innan vi skulle åka, började jag känna mig febrig och H hade migrän så jag fick springa som en dåre och hämta mediciner, packa mm. så sen på kvällen när man till slut var klar fick både jag och H sån feberfrossa så det inte var att leka med.Natten var väldigt spännande, vi låg där och huttrade med 100 filtar på oss och yrade. Dagen efter mådde man tur som det var bättre, men man kände att man var bakis! Vilket är väldigt orättvist när man inte hade druckit något. Men trots det kom vi i alla fall väg till miniskidsemester, bilen fullpackad med alvedon och andra droger.

Vi åkte med Lucas kompis Ellen och hennes föräldrar och storebror, så det var kul att vara flera, speciellt när man ska åka skidor, vi kunde turas om och alla fick åka så det räckte. och när ungarna till slut hade somnat på kvällen var det supermysigt bara sitta och dricka lite (ja, det var LITE för att man var helt slut efter en hel dag ute)vin och ta det lugnt!

Roligt var att liftkorten inte var personliga så jag o H kunde dela på ett kort. Det blev dock lite lustigt när jag skulle hyra skidor och hon sa: "sen måste du ha liftkort också" Och jag sa att jag redan har en. Hon måste ha undrar vad det är för idiot som kommer på efter halva dagen att man ska visst ha skidor på fötterna också..

Jag hade alltså stått på ett par slalomskidor sen jag var 12 år. (okej, jag åkte ner barnbacken i vemdalen-06 2 gånger) Så gissa om man var nervös! Men jag slog mig själv med häpnad och kunde åka rätt bra, om man får säga själv! Jag kände mig som Anja Persson och gjorde tom berömda sälen, att jag gjorde det mitt i backen OCH med skidorna på är bara en bagatell.

Så åka skidor var kul, det vill jag gärna göra om, och vi hade sån kanonväder så man kunde sitta ute och grilla korv och dricka varmt choklad, undrbart!

Värre gick det för min stackars kompis som typ 1 timme innan vi skulle åka hem ramlade och enligt henne "fick lite ont i tummen" och åkte vidare en timme till fast det " gjorde lite ont". Fick sms från henne idag och hon ska visst opereras imorgon för att tummen är av!! Snacka om en tuff (eller envis?) brud. Hon kanske är smygfinne eller nåt, det där är ju riktig finsk sisu.

Som sagt, vi struntade helt enkelt att vi inte kanske var i toppform i helgen och det straffar sig såklart. H har fått vara hemma för att han har varit helt däckad och jag har också haft hosta och annat, men har bestämt bara struntat i det. Jag har varken lust, råd eller ork att vara hemma och vara sjuk!

Lucas är en konstig unge, han gillar verkligen inte åka pulka. jag tror att han hade helt enkelt fått nog av vinter och den otympligheten det innebär att ha overall och vantar. Nu när det har varit varmare och han har haft tunnare kläder kan han vara ute hur länge som helst. Är redan nu helt frälst i hans ReimaTec overall som tål vatten, så man slipper galonkläderna.

2 års trots visar sina tecken också, han blir urförbannat om han inte får som han vill och leka med andra barn verkar vara hopplöst, han ska bara ha allt dom har, speciellt sina egna leksaker, han ska ha PRECIS det som den andra leker med. Snälla Snälla, kom sommaren snart så man kan släppa ut ungarna!!!

Igår kväll hade jag mobiljakt här hemma. Jag hade lyckats lägga ifrån min mobil på ett väldigt bra ställe vilket jag inte kunde komma ihåg. Visste dock att den finns i huset eftersom Lucas och jag tittade bilder med den på morgonen. Sen var den borta. Och visst är det roligt när man tappar bort något att man börjar leta på ställen som är väldigt logiska: INNE i skrivaren (motivering: Lucas öppnar den ibland och har hittat pennor mm där inne), blöjpåsen (motivering: slängde lucas blöja, kanske hade jag mobilen i handen och slängde den också), alla andra soppåsar/kärlar, toalettetstolen (motivering:Lucas). Men ingen mobil. Den var självklart på ljudlös och har världens klenaste vibration, så det hördes ingenting när jag försökte ringa till det. Så en kväll på jobbet utan mobil, kände att jag skanade en arm, vilket är oroväckande, det är trots allt bara 10 år sen man klarade sig alldeles utmärkt utan mobil.

Men hemma på kvällen fick jag en smart idè: om jag släcker överallt och ringer till mobilen borde det synas i mörkret när den blinkar!! Sagt och gjort. jag smög runt i en mörk hus med telefonen i andra handen och tittade i sopkorgar och under sängen om det blinkar.. och till slut hittade jag en blinkande sak i min morgonrockficka i badrummet!! Så historian fick en lyckligt slut och jag hade inte missat den där livsviktiga samtalet som man alltid tror kommer att få när man inte har mobilen i närheten.