Jag är inte paranoid!

Jag visste att jag inte inbillade mig när jag sa att jag har joggingallergi. Ringde till läkaren idag ang. mitt FRUKTANSVÄRT klåda jag får efter jag har sprungit. Det är så hemskt.. man har lust att ta ett rivjärn och klia sig med den, och huden bränns och svullnar.. fy.. Men men.. farbror doktor kom fram till att jag är troligtvis allergisk (eller överkänslig) mot mitt eget svett. Hur knäppt är inte det? Det är inte ens jätteovanligt sa han. Så nu blir det roligt att försöka springa tjejmilen utan att svettas. Känner mig lite deppig, springa är ju så kul..men ska få prova nån antihistamin, håller tummarna att det hjälper. Det här är för sig lite i-landsproblem, jag kan ju träna gym och gympa mm. där jag inte svettas så mycket.Visserligen har jag aldrig svettas mycket, så min kropp har väl fattat det före mig att det är inte bra.

Men på allvar.. svettallergi. Visserligen alternativet var ännu knäppare. Man kan tydligen reagera för endorfin. Så farbror doktor frågade om jag får likadan klåda tex. efter haft sex (!?!) Nej, det får jag inte, så då var det tydligen svett. Farbror doktor tog för givet att sex är inget svettbildande aktivitet för mig alltså?

Igår var jag också en "besvärlig" anhörig. Kära lillasyrran hade lyckats bryta ett ben i handen och skulle plåstras ihop. Vi är för övrigt väldigt innovativa i våran släkt vad gäller att skada sig. Några månader sedan slet jag av ledband i ett finger, när jag skulle rätta till mina trosor (det är sant! Har nog skrivit om händelsen här nånstans) , mamma snubblade på sin skugga och bröt tån. Syrran skulle vifta bort hunden och lyckades träffa Dessans (hundens) beniga bakdel och bryter ett ben i handryggen. Så gör vi, vi finnar.

Men i alla fall. Operationen skulle göras i lokalbedövning och ta 30 minuter, så jag hade inte en tanke att åka och följa med, mamma var ju där. Operationen skulle vara kl .11.3o. Ringer mamma 16.30 och då säger hon att dom har precis kört iväg henne, för att hon ska sövas ner och opereras.Men det skulle gå fort, 45min. Jaha.. ringer om 3 timmar och får då höra av mamma att syrran är fortvarande på operation och när mamma hade frågat på avdelning om det hade hänt nåt, så hade dom bara stängt dörren framför näsan på henne och sagt att hon ska sitta och vänta. Så jäkla idiotiskt! Fattar dom inte att man kanske är LITE orolig om det skulle ta 45 minuter och det har gått 3 timmar! Så jag blir så förbannat och orolig att jag ska på stuts åka 8 mil till sjukan och läxa upp dom. Tur att man har en make som är smart och påpekade att det finns en uppfinning sen 1800-talet som kallas telefon så man kan ringa till sjukan. Maken fixar och får faktiskt kontakt med operation och får veta att hon är snart klart där , men det hade varit svårare vad dom trodde. Sedan när jag har pratat med dom försöker jag ringa till mamma och säga att allt har gått bra. Hennes telefon är död. Och till slut blir jag så orolig när jag inte får tag i henne (efter 1,5 timme) att jag ringer till uppvaket. Måste ju veta om det har hänt nåt! Får prata med en snäll USK som förklarar att allt är bra, och mamma är med syrran. Dom måste ha tyckt att jag är helt hysteriskt, hörde när hon sa till sin kollega innan hon tog telefonen "men hennes mamma är ju här" . Ja, men storasyrran är inte, utan är helt rabiat 8 mil därifrån!!!!

Men nu har jag fått höra att allt hade gått bra , fasionista som syrran är, hade hon en hel del synpunkter på sjukhusmodet. Hade totalvägrat ha på sig operations-nattlinnet, utan dom hade fått springa och hämta mjukisbrallor och tröja från barnavdelning, så man iaf är snygg när man sover! Världens bästa syster!!!