hejdå Nokia

Så. Nu har jag sagt hejdå till Nokia för alltid. Fick 3 veckor sen prova amish liv när min Nokia Lumia 800 bara slocknade. Alla kontakter och alla bilder försvann och livet var allmänt jävligt 2 veckor när jag väntade på min telefon från garantilagningen. Den var alltså 3 månader gammal. Fick tillbaka en helt ny telefon (enl. Telia, fast telefonen var inte i ny-förpackning, så nu undrar jag om det var så) och den höll exakt en vecka innan den slocknade. En vecka! Hade lärt mig av mina misstag dock så har alla kontakterna uppskrivna och bilderna förflyttade till facebook. Men så arg man ändå blir. Marscherade till Telia butiken, och tur som det var så jobbade killen som tog emot min förra telefon, så han förstod att jag var förbannat. Han sa: det är konstigt att du inte är mer arg än du ser ut och vara. Jag mumlade mellan tänderna att jag döljer det väl. Tror ändå inte att skrika och gapa tar en så lång. Jag sa helt enkelt att nu räcker det, jag vill ha en annan telefon. Och det var inga problem. Fick tom låna en Iphone en vecka på prov, eftersom jag nu till det sista har varit Iphone motståndare. Så vi får se vad det blir. Vill bara ha en telefon som fungerar! Men ursäkta nu , ni alla Iphone frälsta, jag begriper inte hypen. Den är ju som en vilken smartphone som helst. Om man bortser den lite väl korta livslängden på Nokia Lumia, så var den fantastisk telefon. Så snygg gränssnitt, så flexibel, man kunde forma innehållet som man ville, alla internetsidor fungerade eftersom man använde Internet Explorer, snygg design.. Iphone känns .. inte som min Nokia. Men har provat samsung, sony och HTC också och inte varit nöjd, så det får väl bli en Iphöne då. Under protester. Om jag inte hittar ngt roligt på butiken nästa vecka. Men nu när jag har bott i Sverige snart 12 år, så är jag väl berättigat att börja använda nåt annat än Nokia?