både gott och ont med vinter och jul

Dåliga saker först. Jag är 2 minuter ifrån att göra en Britney och raka av allt hår och skratta hysteriskt (och sälja allt på e-bay) Det är så jäkla ounderbart när håret LIMMAR sig fast i ansiktet och när man borstar håret så flyter den runt mitt huvud som på den där elaka häxan i lilla sjöjungfrun (hon hade visst ormar som hår, men you get the point) Jag klarar inte av känslan, får bokat tid till KBT och lära mig hantera statiskt hår. Eller raka av allt, jag har väl snygg huvudform?
Fina adventskalender som farmor har pysslat i ordning! Sonen kommer att vara överlycklig, få se om han vill öppna alla paket på en gång.
Årets pepparkakshusbygge påminnner mycket av att bygga ett riktigt hus. Hustillverkaren levererar för lite material och när extramaterialet anländer är det annan nyans som resten av huset. Byggfirman som monterar huset har fått fel mått på taket, så den passar inte. Inte för sig väggarna heller. Men eftersom det är riktiga proffs, fyller dom bara hålen med spackel och hoppas att muminpappan inte märker något. Mellan taket och väggen är det dock hål på en halvmeter, men det kallar byggföretaget för vädringshål så man inte får mögel. Muminpappa klagar över resultatet, men vid det här laget har polska bygg-gubbarna åkt tillbaka till polen med fickorna fulla med pengar. Muminpappa och muminmamma får bädda sängarna med tjocka täcken så inte mumintrollet och snorkfröken insjuknar lugninflammation. Muminpappa ringer till plus och hoppas på det bästa.
Vi har tak på altanen, men det är tydligen inget som snön bryr sig om.

Dagens citat av sonen:

(vi dividerar vem ska hämta mera pennor, jag tycker förstås att han kan göra det själv)

Sonen: - så ja mamma, hämta pennorna nu och är en duktig tjej!

Dagens filosofiska fråga från sonen:

-Varför sprang kaninen över vägen?

( att den ville till andra sidan var inte rätt svar..)

Åbo extreme

Man börjar väl bli gammal när man börjar ta bilder på mat.. men det här var rätt gott! Viking-restaurang Harald i Åbo, titta förbi om ni är där. Maken dissar dock glada servitriser som vill bara prata svenska med honom hela tiden istället för att servera mat.
Såklart kom första snön så fort vi kom fram. Heja Finland.

Man hinner med rätt mycket över en helg om man vill. Till exempel:

Fredag:

-Jobbar 7-15

- åker mot S-holm, matstopp på IKEA

- Tar kvällsbåten till Åbo (direkt till hytten och sova)

- Vakna en gång i timmen under natten (orsaker: 01.00 båten gungar, jag får för mig att den ska skjunka, får mindre panik att maken har ställt vagnen inför dörren,vi kommer ju inte ut!!! Somnar till slut när jag övertygar mig själv att nödlarmet skulle rimligtvis gå om nåt händer. kl.02.00 en fylltant leds till grannhytten av snälla vakter: "Här bor fröken.." " Nej,men JAG vill inte sooovaaa!". 03.00 Anländer till Marienhamn, båten skakar. 04.00 2 tjejer anländer till sin hytt med killsällskap, en av killarna är positiv och säger till sin kompis: "nu blir det f'***a!" Tjejerna tänkte dock annat och säger glatt godnatt och stänger hyttdörren. 05.00 Hyttvärdinnan försöker meja sig in och vill bädda rent. 06.00 Klockan ringer. )

Lördag:

- Anländer till Åbo kl 7.30, mörkt som mitt på natten.

- Lämnar väskorna till hotellet och sonen får munkar till frukost på saluhallens kafe

-9.30 överaskar pappa som inte hade en aning att vi skulle komma

- 10.00 Bad och bus på Spa/äventyrsbadet Karibien

-11.00 Blir livrädd när man ska åka vattenrutchikana i mörkret

-13.00 Lunch och till hotellet möta resten av släkten (då vill pappa åka hem, han hatar överaskningar)

-15.00 Discominigolf , riktigt coolt!

- 18.00 Monstermiddag på Harald

-22.00 sova gott

Söndag:

-Shoppa loss på nya shoppingcenter Skansen

-Träffa jultomten

- Mysa på hotellet

-Leta efter en restaurang, sen kommer vi på : kinamat! Får leta en stund men hittar till slut kinarestaurangen. Det är väl som McDonalds, finns överallt och man vet vad man får (3 små rätter)

-Tar kvällsbåten till S-holm

-Taxfree shopping och ett glas vin innan det är dags att sova

- Sover utan att bli väkt av fylltanter och kåta killar.

Måndag:

-anländer till S-holm kl 06.30 (blir väkt 5.30 av samma värdinna som vill "bara byta lakan i sängen" jag ligger ju i sängen för fan.. )

- jag och sonen snarkar hela vägen hem (maken kör)

- Hemma kl 08, mysförmiddag med sonen

- På jobbet kl 12

Det gäller att vara effektiv!

Farsdagspresent vald med omsorg

Vad köper man till en pappa som inte använder varken slips eller slipover?

Svaret blev (efter 4 timmars svettigt letande) en ny Buzz! Spel - Musikfrågor. Kunde välja mellan sport eller musik. Om jag skulle varit snäll fru, skulle jag valt sport. Men hur kul blir det för maken om jag blir sur när jag inte kan nån svar och han bara vinner. Inte alls. Och jag är ingen snäll fru heller. Så musik blev det, jag vinner och är glad och maken får ta del av min glädje. Alla är nöjda.

För övrigt hade vi en mysig farsdag, efter jobbet blev jag hämtat med bilen full av familj och Mc Mat, åt bilpicnick vid vattnet i hamnen och sen blev det bowling med familjen. Så arbetarklass och så mysigt!

Kvällens meny

Fördrink:

Vodka Sunrise

Plain Sunrise

Förrätt:

Grillad Tomat och fänkålsoppa med fetaost

Huvudrätt:

bakad potatis

Het kräftstjärtsröra

Skinka/paprika/persiljaröra

Efterrätt:

Kesellamousse med persika och ananas och citronmelissa

Dricka:

vitt vin

alkoholfritt öl

Jamie Oliver släng dig i väggen!

Leva livet

Jag kommer att prova allt jag vill i livet. På allvar. Idag har jag och min make pratat länge om livet, vardagen, framtiden och allt möjligt. Och kommit på en sak, eller snarare blivit påmint om en sak: vi har ett liv. Ett liv att göra vad vi vill. Sen dör vi. (eller först kanske vi blir gamla ) Vi kan dö när som helst. Då tänker inte jag slösa bort mitt liv för bagateller. Älta om vems tur det är diska, vem ska tvätta, varför betalar vi så mycket skatt, varför, varför.. Tänk sen när man är gammal (eller död) , där sitter man och ångrar alla chanser man INTE tog. För att man var för förnuftig, för att man var för feg. Jag vägrar dö nyfiken. Jag vill kunna säga att jag har gjort ALLT jag ville i livet när jag är klar med mitt. Jag vill kunna ligga i äldreboendet med leende på läpparna och tänka allt kul jag har gjort.

Jag ska inte tänka efter och vara den rationella. Varför ska man inte göra helt galna saker? När ska man göra dom om inte i det här livet. Även om man skulle tro på nästa liv, så vem vet, man kanske föds som dörrstopp eller nåt. Då skulle man också ångra sig att man inte levde när man hade chansen. Eller att man hamnar i en olycka. Där sitter man och blir bitter. Nej tack. Jag är 30 år, kommer aldrig bli 30 igen, jag ska se till att jag har roligt, jag provar nya saker, jag slutar (nästan) gnälla om saker som inte är värda att gnälla. Jag ska njuta av livet och ha kul! Och jag har tur att ha en make som vill dela allt det roliga med mig!!

Detta må vara nån post-traumatiskt reaktion på sonens "det var nära"- händelse, men det är väl bra att det kommer något positivt ut av det. Eller sen är det för att nu när sonen börjar bli större, man märker att man kan faktiskt ha lite eget liv igen. Allt snurrar inte runt sonen utan han har blivit del av oss och familjen. Så är det väl för många med små barn, livet rullar på och sen när man har klarat av det står man där mitt i kaoset och tittar på varandra som "hej, vad kul att se dig" . Det kanske är därför så många skiljer sig nu, eller har kriser i sina förhållanden.. Man har ångat på 3 år och nu när allt börjar lugna ned sig så måste man nästa börja dejta igen, bli kär på nytt. Eller sen skiljer man sig för att man har kommit för långt ifrån varandra. Och det är ju hemskt såklart. Jag tycker att det ska finnas en lag som förbjuder småbarnsföräldrar att skilja sig. För att vem kan tänka klart när man inte har sovit en hel natt på 3-5 år? Då finns ingen partner i världen man skulle stå ut med. Men jag tror om man bara väntar tills det blir lugnare och man får sova, så kan man säkert fixa det mesta.

Jag väljer att bli lite nykär, börja dejta maken, gå ut och äta och gå på bio. (ärligt, hur många gånger kommer man iväg när barnen är små? när man äntligen får egentid vill man bara sova) Spela spel ihop, titta på filmer, sitta och prata om allt och inget. Det ser jag framemot!

Där är det en sak till som kan vara ANINGEN stressande: man har 4 dagar ledigt ihop i månaden. (jag jobbar varannan helg, då syns inte jag till hemma, sover och jobbar) Under helgen ska man då: umgås med familjen, träffa vänner, träffa släkten, träna, ha egentid (båda), fixa hemma, ha det mysigt och superdupertantra sex.. allt detta inom 48 timmar (som man desutom sover minst 16 av dom) Så 32 timmar. Så det är 4 timmar/ aktivitet. Undra inte att man är trött när man ska jobba på måndag.

Dagens citat: (när vi tittade på "så mycket bättre" igår kväll)

Sonen: vad är det där?

jag: det är Tomas Di Leva

en meningsbyte som jag trodde inte skulle äga rum nånsin. Livet med barn är roligt. Livet är roligt.

stuart little = scary stuart

Undrar hur små 3-åringar tänker? Jag satte på Stuart Little till sonen, tänkte att det är lite rolig film att titta på. Barntilllåten desutom. Efter 10 minuter hör jag en ledsen röst från hans rum : " inte roolliiggt..". Jag går in och kollar och då blir sonen superledsen och storgråter. Den lite "elaka"katten hade knuffat Stuart in i tvättmaskinen, och det gjorde tydligen min son helt panikslagen. Han har aldrig blivit rädd eller ledsen över nån film, och då är det förbaskade Stuart Little som orsakar jättegråt 45 minuter. Har för sig alltid tyckt att den lilla råttan är rätt irriterande.

Dramatik dramatik

Undrar varför det alltid ska hända massa tråkiga saker samtidigt? Kan man inte sprida ut dom lite, istället att allt händer under en helg?

Jag har varit sjuk,maken har varit sjuk, sonen var varit sjuk. (= ekonomisk katastrof när lönen kommer)

Bilen,som är inte ens 2 år gammal, krånglar. (krånglar smart, man kan bara köra 110km/timmen , max) Tur att det finns något som heter garanti.

Igår kväll när sonen hade somnat och jag tänkte också gå och lägga mig, tyckte jag att det lät konstigt från sovrummet. Jag går och tittar. Sonen sitter upp på sängen (det är mörkt,så jag ser inte nåt) försöker lägga honom men han bara rullar runt. Sen regerar jag att han inte låter nåt (han brukar alltid gnälla lite när han vaknar till) . Jag tänder ljusen och ser sonens panikslagna ögon, han kan inte andas! Det är totaltstopp i luftstrupen. Så här efteråt tänker jag att man ändå reagerar så vettigt, jag lyfter upp honom försöker honom att få hosta upp slem och öppnar fönstret för kall luft. (han har aldrig haft krupp eller förkylningsastma, men det var det första jag tänkte) Maken ringer efter en ambulans (lite snurrig är man nog när han springer runt med mobilen i handen och letar efter en telefon) och vi väntar på dom. Sonen börjar pipa lite i luftstrupen och gråter , så det känns skönt att veta att han får luft. Men det låter fortvarande fruktansvärt kämpigt för honom. Jag är evigt glad att vi bor relativt nära stan, och ambulansen var nog hos oss efter 5 minuter.

Killarna är superduktiga och sonen lagom motsträvig, vill inte andas ventoline via masken. Så det får bli en ambulans till sjukhuset. Det har förr varit sonens största dröm att få åka ambulans, men nu njöt han nog inte så mycket av det,han bara satt i famnen och skakade och rosslade. (fast efteråt sa han att det var coolt) Han fick en mjukiskrokodil av ambulanskillarna och han är döpt efter han som körde ambulansen: krokodilen heter Jörgen.

På akuten blev det som det nu ofta bli på akuten, långa väntan. Vi kom in kl 22, läkaren kom till oss 24.00 (då hade vi sagt till 2ggr att sonen har svårt att andas, ingen kom och kollade) kl 01.00 fick han till slut andas mera ventolin och andningen blev betydlig lättare. kl 02 åkte vi hem. Jag bara kände att kunde dom inte komma med ventolinen direkt, så skulle dom har haft en sal ledig redan 22.30. Okej, jag vet, dom har säkert fullt upp och man måste prioritera. Men det är så svårt att tänka så när man ligger där med sin son som låter som en morrande hund när han försöker andas.

Det var superskönt att komma hem till sin egen säng, sova 4 timmar och åka och jobba. Maken stannade hemma med sonen och hade det mysigt.

Tanken som slog mig efteråt att jag är mycket glad att sonen sover mellan oss (bredvid oss) för att hur skulle det har gått om han skulle sovit i sitt rum? Jag/vi skulle säkert inte hört hans andnöd då. Usch, ryser bara av tanken.

Maken gjorde ett försök i helgen att få sonen till sin egen säng (av nån anledning har han börjat sova mellan oss igen,så vi har en 180cm säng + en tom 90cm säng bredvid våran säng, vi alla 3 försöker få plats i stora sängen.

Maken: - Lucas, nu får du sova i din säng!

Sonen: (hoppar över mig och lägger sig mellan oss igen)- Nej. (och fortsätter sova)

Kunde inte göra nåt annat än skratta. End of discustion.

Är så glad över min son och att han mår bättre, nu blir det sagoläsning innan nattningen!