Busschaufförer är lite av sin egen släkt har jag märkt. Inte riktigt som alla andra. Skulle nog kunna skriva en bok av alla konstiga frågor dom har ställd under åren. Här kommer en från fredags:

(kliver i en buss på centralen, på väg hem från jobbet) 

Något sur chaufför: " Och vart tänker DU åka? 

(lite konstig fråga i en stadsbuss tänkte jag, priset är detsamma oavsett vart man ska) 

Jag: öööh.. hem? 

fortfarande sur chaufför: aha, du såg inte ut som att bo där, trodde du skulle till Skavsta och då är det är fel buss. Gå och sätt dig. 

Så slutsatsen är att jag a)ser jag ut som turist b) han hade uppenbarligen väldigt klar bild hur människor i min bostadsområdet ser ut. 

kan väl avsluta med en bonus från vintras:

ska betala med kort.

chaufför: en halva? 

jag: nej, en hel

chaufför: Är du säker? 

ja, råkade glömma bort att jag är 19 och inte alls 33. Sånt händer hela tiden. 

back on track

Tillbaka på jobbet efter en underbar semester. Och efter liiiiten svacka med "jag vill inte jobba" är man tillbaka med massa energi. Vad jag är lycklig lottad som har jobb som jag bara älskar. Och sjukt sköna kollegor. (påminn mig om denna blogpost nästa vår när jag är trött på allt igen). Min kära kollega var nog lagom road när hennes semester är 2 veckor borta och jag bara kräks ut positivitet som Ernst Kirchsteiger på ectasy. Och det roliga är att jag VET att vi kommer att ha höst from hell vad kommer till arbetsmängden. Men just nu känns bara kul att ha nåt att ta tag i. Bring it on!!!  Jag får nog muta kollegan med lite hembakad hallonpaj imorgon. Annars slår hon nog ihjäl mig med tangentbordet om jag fortsätter så här. 

Ja, ni läste rätt gott folk. Har bakat. Första gången i nya lyan. Och gardiner har jag sytt också. Och strykit. Och inredd. Och nu börjar jag undra om nån lagt amfetamin i min kaffe. Lite väl speedad. Eller kan semester ha en sån verkan på en människa kanske? 

amazing and awesome

Avslutat min semester med ett avslut på stort A. I soliga Göteborg tillsammans med Mr. Robbie Williams on drygt 60 000 andra fans. Njöt av iskalla strawberry daquiris och mojitos på avenyn. Träffat andra liksinnade.Och en lokal haschpundare.. men det var inte av en fri vilja.. fick i alla fall tipset att undvika ett visst nattklubb. För där ska det snart brinna. Hur visste han det? Ju, det var visst han som skulle fixa det. Men i det skicket kunde han inte ens hitta fickan med tändaren i så det är nog rätt safe. Men men.. det var inte haschpundaren med pyromanfasoner jag skulle skriva om. Robbie Williams var det.. och vilken gig. Dom som skrev på aftonbladet och expressen.. var ni ens där? Inga hits? Kanske skulle tagit det lugnt med vinpimplandet innan konserten för att i mina öron lät det precis som alla hans stora hits. Och vara med mitt i smeten och sjunga (läs: skrika) sig hes och hoppa 3 timmar i högklackade... så jävla underbart. Och avsluta kvällen med 60 000 pers sjunga Angels.. gåshud är bara förnamnet. Tack Robbie, du underhöll mig precis som du lovade. 

Så helgen full av solsken, nya och gamla bekanta och sköna stunder. Finns väl inget bättre sätt att avsluta ledigheten? 

Finland done

Så. Nu ligger man i en hytt halvvägs till havets botten. Eller så känns det i alla fall när man tar en C hytt på  Finlandsfärjan. Vem hade iden att ha hytter under bildäck? Dom skulle gott och väl kunna döpas till säkert-död-däcket. Istället för gulliga pingvin- eller flamingo däck. Dom fyller på ungerfär samma funktion som att äldreboenden har gulliga namn för att täcka över det fakta att man faktiskt flyttar in där för att dö. Låter bättre med Äldreboendet Guldvivan än Äldreboendet sista vilan. Lite samma sak med pingvindäcket. 

Sonen öser på vatten på min fobikvarn med sina härliga frågor: varför lät det så, vad händer om det börjar brinna, hur kommer vi ut, kan du simma så långt, om båten sjunker vad gör vi då, finns det hajar, har nån båt sjunkit förr.... 

Så efter svarat på alla frågor ska jag bara klä på oss och flytta övernattningen till en närmast livbåt. 

Och ta flyget nästa gång. Visserligen gillar jag inte flyga heller, men hoppas på en snabbare död då än bli inlåst på en pingvindäck. 

Och realisten i mig förstår att jag BORDE vara fullständigt förlamad av skräck varje gång jag sätter mig i en bil. För att rent statistiskt är det allra säkraste sätt att få livet av sig. Men det är jag inte. 

Så nu lite happy toughts. Snart hemma i Sverige. Besök av bästa syrran, Robbie Williams på Ullevi på lördag.. och på nåt kinky sätt ser jag framemot jobbstarten på måndag också. 

Haft en semester som vädermässigt är svårslaget. Inte en dag under 22 grader. Som mest närmare 35 i skuggan. Så sol, bad, nöjesparker, lagom dos träning och god mat, sällskap av underbara människor, nöjet att lära känna nya härliga människor .. och sommaren är inte över än. 

Ibland är inte livet bara underbart, det är fucking awesome. Om man inte dör i en C hytt på östersjön. 

tusen sjöarnas land?

Semester i Finland. Inte alls tokigt, speciellt när temperaturen har hållit sig över 25 varje dag. Efter testat utebadet där jag fick träffa en mycket sällsynt (nästantill en mytisk) varelse : En finne som raggar i nyktert tillstånd. Hör och häpna. Stackaren fick dock måttligt resultat och lär framöver göra som resten av befolkningen. Närma sig motsatt kön endast minst 2 promille i blodet. 

Men som sagt. Sedan skulle vi visa sonen något så exotiskt som en insjö. Hur svårt kan det vara i tusen sjöarnas land? Pretty damn hard visade det sig. Min pappa, a.k.a lokalbefolkning, kommenterade min vilda idé med: " no, finns nästan inga här". Efter lite googlande kom vi fram att en sjö som jag badat hela min barndom finns visst kvar och dit skulle vi. 

En sjö som inte låg direkt vid E4:an utan krävde mindre terrängbil att ta sig fram. Efter släpat våra saker genom träskmark kommer vi fram till en strand som visserligen är en praktexempel. Om man kunde bortse algflottorna i sjön. Blåalger. Så det var bara traska genom träsket och in i bilen. Med lagom besviken 6 åring. Sedan följde timme lång tour de Tavastelän efter jakt på denna mytomsbundna stranden. utan alger. Mission Impossible. Efter ätit våran matsäck på en parkering till saluhall och 4 algiga stränder senare tog min pappa saken under kontroll. Det handlades en plastpool och en konstgjord insjö skapades i pappas trägård. 

Vilket var nog nästan mysigare. Ingen sand i bikinin, inga mygg/myror/broms/andra människor som bits. Tillgång till grill, kaffe och kylskåp. Så mitt bästa tips är inte lämna tomten. 

Tror också att min son är lite solsemesterskadat. Hans fråga innan vi kom fram till denna fantastiska insjöstrand var: "hur många solstolar och parasoll ska vi hyra?"

och förresten, han ska skaffa en tatuering när han fyller 18. På den ska det stå: jag älskar mamma och pappa. Det ska jag nog kunna betala åt honom. 

då var det dags igen

På begäran ska jag försöka skaka liv i mitt blogg igen. Undrar hur många gånger jag har gjort det förr? Men tur att man har hängivna fans som tjatar. Och nu får jag det där låta väldigt glamoröst, så i ärlighetens namn kan vi väl erkänna att den som tjatar mest är min kära syster. Så du fick din vilja genom. Som alltid.

Liten kort uppdatering av livet med Fru C. Fru C är numera exFru C , och har fått lära leva varannan vecka liv med min underbara son. Men det går bra ändå. Ibland blir inte livet som man hade tänkt sig, eller det blir väl aldrig?

Så ska försöka hitta tiden att uppdatera bloggen lite då och då, och kommer säkert fortsätta på samma linje som alltid, skriva om allting som är roligt, irriterade och allt mitt i mellan.

Nyss hemkommen från USA, Orlando närmare bestämt. Och det var minst sagt kul resa. För det första kan säga att resa så långt med en 6 åring (som har koncentrationsförmåga noll för det mesta) gav mig lite ångest innan. Men vilken kille. Trots först 9 timmars flyg till New York och där 3 timmars försenad flyg till Orlando så var det inte gnälligt ett endaste gång. Och hur är det möjligt när man ska åka bil till ICA kommer första "när är vi framme" frågan redan innan man lämnat parkeringen, men flyga till andra sidan av jorden? no questions asked.
Själva resan bestod av Disney i överflöd. 2 parker betade vi genom i 33 graders värme. Och har ni nånsin blivit utsatta för konstant gulligt Disney musik under 12 timmar? Jag tror det bryter mot mänskliga rättigheter. Till slut är man helt hjärntvättad. Och allt är bara såååå gulligt och lyckligt och HAPPY!  Passar superbra till en bitter finne som jag. Och överallt ser man skyltar: " Follow you dreams", " where the dreams come true".. kan tycka att amerikaner skulle kanske prova en dos av verklighet ibland istället att leva i drömmarna. Men vad vet jag.
Men u ska jag inte vara gnällig, såklart var det helt superkul på Disney, sonen orkade köa till allt och höra hans skrikskatt i Splash Mountain och se honom göra high five med Buzz Lightyear är svårslaget.
Och han dessutom som har varit lite harig vad gäller alla möjliga rides börjar tuffa till sig. Så han och jag kanske har en framtid som nöjesparknördar i alla fall.
Mest fascinerad jag nog ändå över amerikanerna. Dom är ju rätt roligt folk, det kan man inte säga nåt annat om. Kan som positiva saker nämna att dom är otroligt vänliga (i alla fall i Orlando, vet att landet är stort och man kanske inte ska generalisera). Och att man får komplimanger av främmande människor är inte direkt vanligt här (om man får det utgår man att personen är full eller sinnessjuk) . Men där kunde folk komma fram och säga " I really love your shoes/haircut/tattoo/earrings/whatever".  Utan att dom var aspackade eller såg mentalt sjuka ut. Det ska jag ta lärdom av, för att man blir på väldigt gott humör efter fått höra sånt.
Och en sagan om ringen nörd kom fram och kände igen texten på min tatuering och kunde tom läsa första ordet. Det var rätt coolt. ( uppdate: gjort om min hemsk fula tribal och lagt till text på Tengwar aka alviska )
Men sen.. alltså . Deras matvanor. Hjälp. Dom kan inte på allvar gå runt och fundera varför dom blir så feta. Och det var dom stackarna. Jag kände mig undernärd. och dom tycke säkert att jag torterade sonen när han fick youghurt och vindruvor till sina pannkakor istället för pommes och sirap . 3 gånger fick man upprepa att man ville ha vatten till barnmenyn. Inte 2 gallon läsk. Matportionerna för en person räckte för 3. Och som sonen sa : "dom har ost i allt, undrar om dom har ost i shampoo också?" och så mycket sneakers. Alla har sneakers. USA måste vara det landet som säljer mest gympadojor åt människor som aldrig tränar. Och det kändes att sneakers var en statusgrej. Man kunde klä sig precis hur som helst, men hade man på sig sneakers för 500 dollars så var situationen räddat. Jag som skuttade runt i mina högklackade som vanligt upplevdes som väldigt konstig. och klänning hade jag på mig också. Inte shorts och t-shirt. Det skrek TURIST om mig i långa vägar.
Men är glad att få se landet (eller delar av det) och påminn mig om jag nånsin gnäller att det är varmt att jag har lovat att aldrig göra det. Över 35 grader och luftfuktighet på 90% var rätt spännande upplevelse. Enda gång jag har blivit glad att se att det är molnigt. För att utan moln skulle man nog dött.
Och jag som gillar mina fobier förresten: sonen drunknade inte, han blev inte heller kidnappad och jag blev inte uppäten av fåglar. Bara så ni vet!
Varit hemma 2 dagar, idag bär det av till gamla hemlandet Suomilainen. Lagom jetlag fortfarande, varit vaken 2 nätter och sovit halva dagarna. Och har inte varit "hemma" på 1,5 år, så ska bli riktigt kul att träffa alla och få träna på sin finska lite. Och sonen ska få lite språkskola också. och nog hinner vi beta av en nöjespark i Finland också.
och just det. Efter Finland är det dags för Robbie Williams. En ståplats på Ullevi bland 50 000 andra. Får gåshud bara av tanken.

 Min nygamla tatuering med textens som kära syrran gjorde ordning åt mig. Lovin it!

efter X antal timmar i Disney kräktes man lite över gulligheten. HAPPY HAPPY HAPPY!!!