Halvmarathon fixat.

Jag har varit nyfiken på ett tag hur mycket av människans fysik är kopplat till ens psyke. Hur mycket orkar man bara med ren vilja. Rätt mycket. Skulle sprungit Bråviksloppet i lördags för att kolla upp det, men hade sonen då så det passade inte riktigt.

Igår kväll bestämde jag mig att ta en springtur. Min mathållning under dagen hade varit minst sagt bristfällig. Började dagen med frukost som man ska, men sen blev det bara fika. Kex, kakor, bullar och glass. Viktigt med kolhydrater alltså. 

Och nej, jag är inte vältränad. Är knappt tränad. Springer sporadiskt, sist jag hade på mig löparskor var SN löpet 26/8 och då sprang jag 7.2km. Det längsta jag har nånsin sprungit (räknar inte milen då jag hade sonen på cykel med och jag gick del av sträckan). 

Så började turen på sörmlandsleden och kände att nu jävlar ska det springas. 21.5 km. A.k.a halvmaraton. Ingen press från nån då ingen visste att jag var ute och sprang och hade inte skrytit om det i sociala medier heller. 

Första milen sprang jag runt och runt på sörmlandsleden, vilket var rätt tungt då skogen visst är fullt med backar och rötter och pinnar och grejer. Men tänkte att det är mer     skonsamt för knäna. Men efter 1 mil är man rätt trött på skogen så gav mig ut på vägarna istället. Det började bli mörkt i skogen också när solen gick ner.

Fick up farten lite, och 10-15km gick  undan.. och enda jag tänkte att jag ska inte stanna. Inga jäkla vätskekontroller här inte.. 

Det började bli mörkt vid det här laget och när jag skuttade fram vägen vid svanstabanan lyckades jag få syn på vildsvin (då ökade jag takten lite kan jag säga) en älg och en rådjur på väldigt nära håll. (Den hoppade fram från diket typ 1 meter ifrån mig) .

Och när jag kom upp till 18km sprang jag med ett leende. För att då insåg jag att min kropp kommer att orka (huvudet tvivlade jag aldrig) . Inte ont i knät eller höfterna, ingen mjölksyra. Tiden hade hunnit bli 2.30, men brydde mig inte så mycket då jag jagade avstånd och inte tid. 

Sen när 20km var avklarat började det kännas både kropp och huvud. Stegen blev kortare , höfterna började göra ont och det var kallt och mörkt. Och jag tänkte att vad fan har jag gett mig in på. Och varför. Men jag stannade inte. Bläddrade fram favvolåtarna på Spotify. Nästan precis på hemdörren visade runkeeper 21.5km! Fixade skiten! 

Och både spotifyn och runkeeper funkade hela vägen utan batteriet tog slut. 

Var rätt endorfinhög när jag kom hem. Och så slut i kroppen. Och dåligt förberedd matmässigt. Hade inget med socker i hemma. Bara lightsaft och läsk. Så efter träningsmaten bestog av en macka, ett glas mjölk och light päroncider. Och kokade pasta, men när den var klart ville min kropp inte äta utan sova. Verkligen SOVA. Höll på somna i badet (varmt vatten var rena lyckan ..) Och kröp till sängs och somnade med morgonrocken på.. 

Idag känns det bättre än jag nånsin trodde. Ont i ena höften.. som kanske döljer resten av träningsvärken. Men hade mer ont efter SN löpet.. för sig .. andra dagen är värst, så får väl se imorgon.

Men jag är så nöjd. För att jag hade rätt. Man behöver inte vara supertränad. Förberedda sig i månader. Äta rätt. Ha rätta skor. Bestämmer man sig för det så klarar man det. Och det är rätt bra riktlinje för allt annat i livet. Bestämma sig, inte stanna, och äta bullar!!!

Kvinnor och dusch

Sonen undrade nyss varför vi tjejer duschar så länge.
Så här kommer förklaringen:
För att vi vill vara lena, hårlösa och dofta fruktsallad för vår eget skull. (yeah right)
Så när man duschar så skall man inte bara bli ren utan följande åtgärder krävs för att uppnå resultatet Superbabe 2.0.

1. Tvätta håret & tvåla kroppen ( den här punkten omfattar hela kill dusch 1,0, utom att vi kvinnor använder två olika produkter för hår och kropp, skillnad från killarnas allround shampo)
2. Kleta in hårinpackning (för rädda brända hårtoppar efter platt tång misshandel)
3. Raka bort håret på utvalda kroppsdelar (ibland kan detta skippas och ersättas av efterdusch procedur kallas för vaxning/epilering)
3. Tvätta bort ev. smink, skrubba ansiktet med produkt som fyndigt kallas "face-scrub"
4. Tvätta av hårinpackning.
5. Kleta ansiktet med fuktgivande ansiktsmask.
6. Skrubba hela kroppen med en vante som också kan användas att skrubba rotsaker. För bästa effekt används produkt som kallas för body scrub (surprise surprise!)
7. Tvätta av ansiktsmask och duscha frenetiskt för att bli av med dom små sandkornen som nu finns överallt på kroppen efter body scrub.
8. Fötterna ska såklart skrapas rena och lena med fotfil.
9. efter halvdags jobb kan man passa på njuta av faktiska duschen. (oftast vid denna punkt kommer sonen in och frågar "när är du klar!?")

Efter dusch agendan:

1. Smörja ansiktet med ansiktskräm (för den för kroppen går ABSOLUT inte använda på ansiktet, hur skulle det se ut??)
2. Smörj resten av kroppen med bodylotion.
3. Smörj fötterna med fortkräm
4. Om man hoppade över punkt 3. i duschen är det dags att fixa det nu med helt smärtfria vaxremsor eller epileringsapparaten.
5. Ta bort nagellack, pilla nagelbanden med små träpinnar, fila och klippa naglarna, smörj nagelbanden med olja och bre på nytt lack ( dom som är riktigt hard core använder 3 olika lager nagellack) .
6. Mission impossible. Vänta att nagellacken ska torka utan att man kommer emot något.
7. Fixa håret ( i mitt fall: saltvattenspray, föna, pudervax, platta, tupera, spraya med hårspray till en frisyr som ska se ut att man har precis stigit upp från sängen)
8. Smink (av varierande grad beror på vad man ska göra under tagen. Finns i tre olika typer: Jobbsmink, ledig dag smink, partysmink
9. Val av parfym. Jag håller det enkelt med 2 olika. Vinter/höst parfym och sommar/vår parfym. Så valet kan lättast göras genom titta ut från fönstret.

Efter all detta har man kläd och skor val kvar. Det tar vi i nästa episod när sonen ställer frågan "varför tar det så lång tid för er att klä på er?"

Efter åratals träning har jag dock lärt mig göra morgonproceduren (punkt 7-9 efter dusch agendan) på 15 min + påklädning 3 min. Så 20 min för mig på morgonen inkl tandborstning. Inte illa, eller hur tjejer???

Så därför min son, tar det så lång tid för oss att duscha.

skolan

Idag börjar sonen förskoleklassen. Och som mamma tycker man såklart att det är jättestor grej. Sonen tyckte det var mest pinsamt att jag skulle ta kort på honom överallt. Lite rörd blir man. Känns att nu är han stor på riktigt och det finns ingen återvändo till babystiden. (chanserna för det var inte så stora innan heller för sig). Och jag njuter av varenda stund med honom. Men bara känslan att JAG har en son i skolålder. Jag är ju bara 25ish.. Eller? 

Så är det min egen åldersnoja som spökar? I första föräldramöte var jag säkert den äldsta mamman. Och jag är 33. Borde inte noja mig...men HAN ÄR SÅ STOR OCH SNART ÄR JAG PENSIONÄR!!!!!! 

Nu kan man också börja noja sig för andra saker. Tänk om han blir mobbad eller bli mobbare ? (vilket är värst som föräldrer tro?) Kommer han ha det lätt för sig, eller blir det svårt? Visserligen har han rätt smarta föräldrar ,så om generna slår rätt borde han kunna hänga med. Kommer att han få kompisar? När dricker han sig full för första gången? Hoppas han inte gör nån tjej gravid... ja. Listan är oändligt. 

Men nu ska jag försöka njuta. Se honom att lära sig nya saker. Växa upp. Och börja designa studentskylten. 

sweetie bird?

Nu brukar inte jag gå med på arg-feminist tåget. För mig är jämnställdhet sådan självklar sak att orkar inte ens lägga energi på det. Och känner ändå att jag får leva i en vettig omgivning såvida det handlar om mitt jobb eller privatliv. Aldrig känt att jag blivit annorlunda/sämre behandlat för att jag är en kvinna. 

Och har inte så mycket åsikten om det här med tjej och killkläder egentligen. Mer att jag tycker det är löjligt att butikerna skyltar med tjej och kill avdelningar. Kan dom inte bara sälja barnkläder? 

Men nu fuckar ni upp angry birds. Och det ska inte tolereras. Varför måste angry birdsen få en rosett på skallen och bli sweetiebird? Dom tjejer som spelar angry birds vet väl att det finns ingen rosettklädd sweetiebird. Men visst. Då kan vi göra spindelmannen glittrig sweetiespidis också. Och för all dell ska Hello Kitty bli Hell No kitty med flames och nitar och läggas på killavdelning. Då är jag nöjd. 

Nya tag

Ibland förvånar man sig själv hur man resonerar. Gör inte som jag gör, gör som jag säger. Veckor av matslarv och långa jobbdagar resulterade en magkatarr from hell. Men våddå, kan man inte leva på en mugg youghurt och 3 koppar kaffe? I min hypokondri trodde jag såklart först att jag har cancer. Minst. Men eftersom efter intaget av omepratzol försvann magsmärtorna så kan vi nog utesluta cancer. Eller har iaf inte hör att man använder Omeprazol mot cancer. 

Så nu är det skärpning här. 3 mål om mat (riktig mat) och mellamål. Inte stressa och lugna hemmakvällar. Och ut och springa och rensa hjärnan. 

Så nu är det skrivet här så kan inte fuska. 

Ingen fantasi

Jag bygger en bil av en träbyggsats med sonen.
Sonen: Det där ser inte ut som en bil. Bygger du en fantasibil?
Jag: ja, det ska bli en fantasibil.
Sonen: Aha, Visste inte att du hade fantasi.

Autch! Nu jäklar ska det fantasieras här hemma framöver!!!

Påminnelse

Bara ett påminnelse till mig själv. 20/8 dvs. på tisdag nästa vecka ska jag ut till naturen. För att kommer att träffa Mr. Right då. Och få bra sex. (undrar om det är samma person?) 

Låter mer att jag blir kär i nån spontanblottare på löpspåret. Men säger horoskopet så, måste det vara sant. Vem är jag fucka upp universum? 

dont be an idiot del 2

kära lilla Isinbajeva, i ditt land lever enligt dig tjejer med killar och killar med tjejer och det ska vi omvärlden respektera. Bara den lilla detaljen att i ditt land lever killar med killar och tjejer med tjejer. Fast under ständiga hot om våld,tortyr och diskriminering och har en lagstiftning mot sig som gör det omöjligt för dom leva fritt i sitt eget land. Undrar om dom tycker att vi omvärlden ska respektera och acceptera det? 

Nu hoppas jag är du är lite smartare än så och jag förstår att det inte är så lätt att börja sprida nåt annat budskap framför ryska pressen och propagandaminister andandes i nacken. Men bitch please. Don't be an idiot. 

Bad timing brake up part 2

Jag tror att jag skrev tidigare om en kille med känsla för timing. Han som gjorde slut med sin flickvän precis när man hade satt sig i flygplanet och hade 4 timmars flyg hem att se framemot. Han som jag "råkade" tappa kabinväskan på huvudet av ren sympati mot stackars flickan.

Nu börjar jag tro att detta är nån slags besathett av vissa killar. (ingen generalisering alls. Jag skrev VISSA). Att göra slut precis innan man blir instängd i ett samma litet utrymme timtals. Som jag och exet skulle satt oss i klädkammaren 6 timmar efter Det Jobbiga Samtalet. 

På tåget på väg hem träffade jag Mr. Kan Det Här Med Timing nr.2. Paret är på väg till Skavsta från Norrköping och sitter bakom mig. På väg hem. Brukar inte tjuvlyssna men reagerade bara när tjejen halvskriker "seriosly??" och börjar gråta. Och där sitter den där manliga mannen med valpögon och förklarar att "it's not you, it's me" . Den här herren tog det hela lite till ny level såvida att först tvingas man sitta på tåget 1 timme. Sen på bussen 20 min. Sen på flyget X antal timmar. 

VAD ÄR DET FEL PÅ ER????? Man gör inte slut på publika platser, på sms, via telefon eller när den andra inte har någostans att ta vägen. Det är inte kärnfysik direkt. 

Och nu ska jag inte vara nån bitter manshatare. Det är inte det. Kvinnor kan dom också. Smidiga kvinnliga sätt att göra slut är : på en nattklubb (genom ha sex med en främling på toaletten och med orden " ja, men det måste du har fattat när jag dansade med honom att det är slut") , sluta svara i telefon/mail/sms (aka. deleta ett förhållande) eller helt enkelt ligga med killens bästa kompis. 

underbara älskade..

Sonen är bara helt underbar. Jag har gjort om min tatuering och det har såklart gett honom lite idér. Så idag berättade att han ska skaffa en tatuering när han blir stor. Den ska sitta på ryggen. Ett stort hjärta med texten : "jag älskar mamma och pappa" . Och den kan jag glatt lova att betala åt honom på hans 18 års dag. Sen kom han på att han ska ju ha spindelmannen också. Men den skulle nog få plats under hjärtat. 

Och kan stoltera med hans kvinnosmak också. Läste nån skvallerblaska och där var det bild på Kim Kardashian före graviditeten och när hon var höggravid (och alla vet vi att hon var rätt rund då) . Jag sa nåt i stilen :" så snygg hon är" ( smal Kim alltså) . Då sa sonen: nä, det är hon inte, däremot är HON snygg! Och pekar på hög gravida varianten av Kim. Så han kommer att vara världens bästa kille åt sin gravida flickvän nån gång! 

Underbara Pride

Underbar Pride i underbart väder i underbart sällskap bland underbara människor. Behövs det säga mer? Nej.

Dont be an idiot

Imorgon är det dags för Pride Sthlm och då passar det bra med lite moralkaka från min sida. För att har nu fått höra flera gånger att hur onödig Pride veckan är och det är väl larvigt och det är ju 2013 osv. Men nu är det så gott folk att 2013 är ingen självklarhet att alla ska få leva sitt liv som dom vill. 

Och för mig är det helt obegripligt hur vissa kan lägga ner så mycket energi att bry sig vem någon annan delar sitt liv med. Jag är helt övertygad att såna människor har nog lite issues med sin egen sexualitet. För att annars bryr man sig inte. Om man då gömmer sig bakom bibelcitat eller klassiska " det är onaturligt" frasen. Jag kan nog rada upp jävla massa bibelcitat som man i så fall skall också följas. Andra mosesbok är bra källa för sånt. Eller saker som är betydligt mer onaturligt än bli kär i en annan människa. Stoppa påsar fullt med silikon under bröstmusklerna till exempel. Jättenaturligt. Men ser inga på barrikaderna för det. Då heter det att man får väl göra som man vill. 

Och som en liten tankeställare. Tänk efter lite på arbetsplatser och fikabordet när ni drar halvskojiga bögskämt. Att med största sannoklighet sitter det någon bredvid dig som kan ta illa upp, hur skämtsam ton man än har. Och en ung människa med sitt första sommarjobb kan nog få lite sned bild av arbetslivet. 

Men kort och gott. Dont be an idiot. Människor blir kär i människor, svårare än så är det inte. 

Busschaufförer är lite av sin egen släkt har jag märkt. Inte riktigt som alla andra. Skulle nog kunna skriva en bok av alla konstiga frågor dom har ställd under åren. Här kommer en från fredags:

(kliver i en buss på centralen, på väg hem från jobbet) 

Något sur chaufför: " Och vart tänker DU åka? 

(lite konstig fråga i en stadsbuss tänkte jag, priset är detsamma oavsett vart man ska) 

Jag: öööh.. hem? 

fortfarande sur chaufför: aha, du såg inte ut som att bo där, trodde du skulle till Skavsta och då är det är fel buss. Gå och sätt dig. 

Så slutsatsen är att jag a)ser jag ut som turist b) han hade uppenbarligen väldigt klar bild hur människor i min bostadsområdet ser ut. 

kan väl avsluta med en bonus från vintras:

ska betala med kort.

chaufför: en halva? 

jag: nej, en hel

chaufför: Är du säker? 

ja, råkade glömma bort att jag är 19 och inte alls 33. Sånt händer hela tiden. 

back on track

Tillbaka på jobbet efter en underbar semester. Och efter liiiiten svacka med "jag vill inte jobba" är man tillbaka med massa energi. Vad jag är lycklig lottad som har jobb som jag bara älskar. Och sjukt sköna kollegor. (påminn mig om denna blogpost nästa vår när jag är trött på allt igen). Min kära kollega var nog lagom road när hennes semester är 2 veckor borta och jag bara kräks ut positivitet som Ernst Kirchsteiger på ectasy. Och det roliga är att jag VET att vi kommer att ha höst from hell vad kommer till arbetsmängden. Men just nu känns bara kul att ha nåt att ta tag i. Bring it on!!!  Jag får nog muta kollegan med lite hembakad hallonpaj imorgon. Annars slår hon nog ihjäl mig med tangentbordet om jag fortsätter så här. 

Ja, ni läste rätt gott folk. Har bakat. Första gången i nya lyan. Och gardiner har jag sytt också. Och strykit. Och inredd. Och nu börjar jag undra om nån lagt amfetamin i min kaffe. Lite väl speedad. Eller kan semester ha en sån verkan på en människa kanske? 

amazing and awesome

Avslutat min semester med ett avslut på stort A. I soliga Göteborg tillsammans med Mr. Robbie Williams on drygt 60 000 andra fans. Njöt av iskalla strawberry daquiris och mojitos på avenyn. Träffat andra liksinnade.Och en lokal haschpundare.. men det var inte av en fri vilja.. fick i alla fall tipset att undvika ett visst nattklubb. För där ska det snart brinna. Hur visste han det? Ju, det var visst han som skulle fixa det. Men i det skicket kunde han inte ens hitta fickan med tändaren i så det är nog rätt safe. Men men.. det var inte haschpundaren med pyromanfasoner jag skulle skriva om. Robbie Williams var det.. och vilken gig. Dom som skrev på aftonbladet och expressen.. var ni ens där? Inga hits? Kanske skulle tagit det lugnt med vinpimplandet innan konserten för att i mina öron lät det precis som alla hans stora hits. Och vara med mitt i smeten och sjunga (läs: skrika) sig hes och hoppa 3 timmar i högklackade... så jävla underbart. Och avsluta kvällen med 60 000 pers sjunga Angels.. gåshud är bara förnamnet. Tack Robbie, du underhöll mig precis som du lovade. 

Så helgen full av solsken, nya och gamla bekanta och sköna stunder. Finns väl inget bättre sätt att avsluta ledigheten? 

Finland done

Så. Nu ligger man i en hytt halvvägs till havets botten. Eller så känns det i alla fall när man tar en C hytt på  Finlandsfärjan. Vem hade iden att ha hytter under bildäck? Dom skulle gott och väl kunna döpas till säkert-död-däcket. Istället för gulliga pingvin- eller flamingo däck. Dom fyller på ungerfär samma funktion som att äldreboenden har gulliga namn för att täcka över det fakta att man faktiskt flyttar in där för att dö. Låter bättre med Äldreboendet Guldvivan än Äldreboendet sista vilan. Lite samma sak med pingvindäcket. 

Sonen öser på vatten på min fobikvarn med sina härliga frågor: varför lät det så, vad händer om det börjar brinna, hur kommer vi ut, kan du simma så långt, om båten sjunker vad gör vi då, finns det hajar, har nån båt sjunkit förr.... 

Så efter svarat på alla frågor ska jag bara klä på oss och flytta övernattningen till en närmast livbåt. 

Och ta flyget nästa gång. Visserligen gillar jag inte flyga heller, men hoppas på en snabbare död då än bli inlåst på en pingvindäck. 

Och realisten i mig förstår att jag BORDE vara fullständigt förlamad av skräck varje gång jag sätter mig i en bil. För att rent statistiskt är det allra säkraste sätt att få livet av sig. Men det är jag inte. 

Så nu lite happy toughts. Snart hemma i Sverige. Besök av bästa syrran, Robbie Williams på Ullevi på lördag.. och på nåt kinky sätt ser jag framemot jobbstarten på måndag också. 

Haft en semester som vädermässigt är svårslaget. Inte en dag under 22 grader. Som mest närmare 35 i skuggan. Så sol, bad, nöjesparker, lagom dos träning och god mat, sällskap av underbara människor, nöjet att lära känna nya härliga människor .. och sommaren är inte över än. 

Ibland är inte livet bara underbart, det är fucking awesome. Om man inte dör i en C hytt på östersjön. 

tusen sjöarnas land?

Semester i Finland. Inte alls tokigt, speciellt när temperaturen har hållit sig över 25 varje dag. Efter testat utebadet där jag fick träffa en mycket sällsynt (nästantill en mytisk) varelse : En finne som raggar i nyktert tillstånd. Hör och häpna. Stackaren fick dock måttligt resultat och lär framöver göra som resten av befolkningen. Närma sig motsatt kön endast minst 2 promille i blodet. 

Men som sagt. Sedan skulle vi visa sonen något så exotiskt som en insjö. Hur svårt kan det vara i tusen sjöarnas land? Pretty damn hard visade det sig. Min pappa, a.k.a lokalbefolkning, kommenterade min vilda idé med: " no, finns nästan inga här". Efter lite googlande kom vi fram att en sjö som jag badat hela min barndom finns visst kvar och dit skulle vi. 

En sjö som inte låg direkt vid E4:an utan krävde mindre terrängbil att ta sig fram. Efter släpat våra saker genom träskmark kommer vi fram till en strand som visserligen är en praktexempel. Om man kunde bortse algflottorna i sjön. Blåalger. Så det var bara traska genom träsket och in i bilen. Med lagom besviken 6 åring. Sedan följde timme lång tour de Tavastelän efter jakt på denna mytomsbundna stranden. utan alger. Mission Impossible. Efter ätit våran matsäck på en parkering till saluhall och 4 algiga stränder senare tog min pappa saken under kontroll. Det handlades en plastpool och en konstgjord insjö skapades i pappas trägård. 

Vilket var nog nästan mysigare. Ingen sand i bikinin, inga mygg/myror/broms/andra människor som bits. Tillgång till grill, kaffe och kylskåp. Så mitt bästa tips är inte lämna tomten. 

Tror också att min son är lite solsemesterskadat. Hans fråga innan vi kom fram till denna fantastiska insjöstrand var: "hur många solstolar och parasoll ska vi hyra?"

och förresten, han ska skaffa en tatuering när han fyller 18. På den ska det stå: jag älskar mamma och pappa. Det ska jag nog kunna betala åt honom. 

då var det dags igen

På begäran ska jag försöka skaka liv i mitt blogg igen. Undrar hur många gånger jag har gjort det förr? Men tur att man har hängivna fans som tjatar. Och nu får jag det där låta väldigt glamoröst, så i ärlighetens namn kan vi väl erkänna att den som tjatar mest är min kära syster. Så du fick din vilja genom. Som alltid.

Liten kort uppdatering av livet med Fru C. Fru C är numera exFru C , och har fått lära leva varannan vecka liv med min underbara son. Men det går bra ändå. Ibland blir inte livet som man hade tänkt sig, eller det blir väl aldrig?

Så ska försöka hitta tiden att uppdatera bloggen lite då och då, och kommer säkert fortsätta på samma linje som alltid, skriva om allting som är roligt, irriterade och allt mitt i mellan.

Nyss hemkommen från USA, Orlando närmare bestämt. Och det var minst sagt kul resa. För det första kan säga att resa så långt med en 6 åring (som har koncentrationsförmåga noll för det mesta) gav mig lite ångest innan. Men vilken kille. Trots först 9 timmars flyg till New York och där 3 timmars försenad flyg till Orlando så var det inte gnälligt ett endaste gång. Och hur är det möjligt när man ska åka bil till ICA kommer första "när är vi framme" frågan redan innan man lämnat parkeringen, men flyga till andra sidan av jorden? no questions asked.
Själva resan bestod av Disney i överflöd. 2 parker betade vi genom i 33 graders värme. Och har ni nånsin blivit utsatta för konstant gulligt Disney musik under 12 timmar? Jag tror det bryter mot mänskliga rättigheter. Till slut är man helt hjärntvättad. Och allt är bara såååå gulligt och lyckligt och HAPPY!  Passar superbra till en bitter finne som jag. Och överallt ser man skyltar: " Follow you dreams", " where the dreams come true".. kan tycka att amerikaner skulle kanske prova en dos av verklighet ibland istället att leva i drömmarna. Men vad vet jag.
Men u ska jag inte vara gnällig, såklart var det helt superkul på Disney, sonen orkade köa till allt och höra hans skrikskatt i Splash Mountain och se honom göra high five med Buzz Lightyear är svårslaget.
Och han dessutom som har varit lite harig vad gäller alla möjliga rides börjar tuffa till sig. Så han och jag kanske har en framtid som nöjesparknördar i alla fall.
Mest fascinerad jag nog ändå över amerikanerna. Dom är ju rätt roligt folk, det kan man inte säga nåt annat om. Kan som positiva saker nämna att dom är otroligt vänliga (i alla fall i Orlando, vet att landet är stort och man kanske inte ska generalisera). Och att man får komplimanger av främmande människor är inte direkt vanligt här (om man får det utgår man att personen är full eller sinnessjuk) . Men där kunde folk komma fram och säga " I really love your shoes/haircut/tattoo/earrings/whatever".  Utan att dom var aspackade eller såg mentalt sjuka ut. Det ska jag ta lärdom av, för att man blir på väldigt gott humör efter fått höra sånt.
Och en sagan om ringen nörd kom fram och kände igen texten på min tatuering och kunde tom läsa första ordet. Det var rätt coolt. ( uppdate: gjort om min hemsk fula tribal och lagt till text på Tengwar aka alviska )
Men sen.. alltså . Deras matvanor. Hjälp. Dom kan inte på allvar gå runt och fundera varför dom blir så feta. Och det var dom stackarna. Jag kände mig undernärd. och dom tycke säkert att jag torterade sonen när han fick youghurt och vindruvor till sina pannkakor istället för pommes och sirap . 3 gånger fick man upprepa att man ville ha vatten till barnmenyn. Inte 2 gallon läsk. Matportionerna för en person räckte för 3. Och som sonen sa : "dom har ost i allt, undrar om dom har ost i shampoo också?" och så mycket sneakers. Alla har sneakers. USA måste vara det landet som säljer mest gympadojor åt människor som aldrig tränar. Och det kändes att sneakers var en statusgrej. Man kunde klä sig precis hur som helst, men hade man på sig sneakers för 500 dollars så var situationen räddat. Jag som skuttade runt i mina högklackade som vanligt upplevdes som väldigt konstig. och klänning hade jag på mig också. Inte shorts och t-shirt. Det skrek TURIST om mig i långa vägar.
Men är glad att få se landet (eller delar av det) och påminn mig om jag nånsin gnäller att det är varmt att jag har lovat att aldrig göra det. Över 35 grader och luftfuktighet på 90% var rätt spännande upplevelse. Enda gång jag har blivit glad att se att det är molnigt. För att utan moln skulle man nog dött.
Och jag som gillar mina fobier förresten: sonen drunknade inte, han blev inte heller kidnappad och jag blev inte uppäten av fåglar. Bara så ni vet!
Varit hemma 2 dagar, idag bär det av till gamla hemlandet Suomilainen. Lagom jetlag fortfarande, varit vaken 2 nätter och sovit halva dagarna. Och har inte varit "hemma" på 1,5 år, så ska bli riktigt kul att träffa alla och få träna på sin finska lite. Och sonen ska få lite språkskola också. och nog hinner vi beta av en nöjespark i Finland också.
och just det. Efter Finland är det dags för Robbie Williams. En ståplats på Ullevi bland 50 000 andra. Får gåshud bara av tanken.

 Min nygamla tatuering med textens som kära syrran gjorde ordning åt mig. Lovin it!

efter X antal timmar i Disney kräktes man lite över gulligheten. HAPPY HAPPY HAPPY!!!

Det var en dag denna också

Idag var nog den märkligaste dag på ett tag. Morgonen började att min cykel i norrköping hade dött under natten. Bara springa till jobbet. På lunchen tänkte jag ta mig till gymmet ( som alltid) och på vägen dit bestämmer en alkis som går framför mig typ.. Dö. Bara kollapsar. Så vad gör man. Ringer efter ambulans. Det kommer en kille som säger sig vara sjuksköterska och vi får försöka få liv i stackars människan tills ambulansen kommer. Halva stan tittar på. Eller snarare, alla svenskar tittar på. Invandrarna frågar om det behövs hjälp, springer in i shoppingcenter och frågar efter hjärtstartare. Ambulansen tar iväg honom, men tror det var inte mycket man kunde göra..Tar mig till gymmet, sitter på en stol 5 minuter och inser att jag skakar så att jag inte får av mig skorna.
Tillbaks till jobbet, hyperventilerar en stund, sen släpper det. Jag skulle nog inte satsa på kirurgkarriär, min kropp gillar inte adrenalin.
Efter en sån dag kände jag hur underbart det är och komma hem till familjen, krypa upp på soffan och bara mysa.

hejdå Nokia

Så. Nu har jag sagt hejdå till Nokia för alltid. Fick 3 veckor sen prova amish liv när min Nokia Lumia 800 bara slocknade. Alla kontakter och alla bilder försvann och livet var allmänt jävligt 2 veckor när jag väntade på min telefon från garantilagningen. Den var alltså 3 månader gammal. Fick tillbaka en helt ny telefon (enl. Telia, fast telefonen var inte i ny-förpackning, så nu undrar jag om det var så) och den höll exakt en vecka innan den slocknade. En vecka! Hade lärt mig av mina misstag dock så har alla kontakterna uppskrivna och bilderna förflyttade till facebook. Men så arg man ändå blir. Marscherade till Telia butiken, och tur som det var så jobbade killen som tog emot min förra telefon, så han förstod att jag var förbannat. Han sa: det är konstigt att du inte är mer arg än du ser ut och vara. Jag mumlade mellan tänderna att jag döljer det väl. Tror ändå inte att skrika och gapa tar en så lång. Jag sa helt enkelt att nu räcker det, jag vill ha en annan telefon. Och det var inga problem. Fick tom låna en Iphone en vecka på prov, eftersom jag nu till det sista har varit Iphone motståndare. Så vi får se vad det blir. Vill bara ha en telefon som fungerar! Men ursäkta nu , ni alla Iphone frälsta, jag begriper inte hypen. Den är ju som en vilken smartphone som helst. Om man bortser den lite väl korta livslängden på Nokia Lumia, så var den fantastisk telefon. Så snygg gränssnitt, så flexibel, man kunde forma innehållet som man ville, alla internetsidor fungerade eftersom man använde Internet Explorer, snygg design.. Iphone känns .. inte som min Nokia. Men har provat samsung, sony och HTC också och inte varit nöjd, så det får väl bli en Iphöne då. Under protester. Om jag inte hittar ngt roligt på butiken nästa vecka. Men nu när jag har bott i Sverige snart 12 år, så är jag väl berättigat att börja använda nåt annat än Nokia?